Alla som säger att de ska “lägga på en rem” försvinner till dödsriket

BETRAKTELSE. Nu är det snart över- en gång för alla! De som uttrycker sig med remliknelse vid önskad påskyndan utav sin näste. “Omöjligt att rädda”, säger Laban.

Det är oundvikligt men ack så sorgset, säger folk i badet. Man hör det talas om remmar allt mer sällan, konstaterats under nickar och ‘hum’-väsen. Cynismen är så starkt förankrad i badlokalen att ingen orkar bry sig om att uttrycket är utrotningshotat. De simmar längd efter längd inuti klordoftande vätska utan att göra något. Men just då, inuti bassängen, när hennes fot vidrörde hans näbb.

-Dags att lägga på en rem, käraste käring, skrockade han. Kallsup. Spruta snorvatten ur näsan. Återhämtning. Sen simning igen. Hon vrålade att hon blir åksjuk av för hastig simning.

Han är ursinnig på henne. Men incidenten påminner oss om att remtalarna finns och idkar dödsryckningar in i det sista. De finns i simhallen och härjar i vattnet. Det har gått ett år sen incidenten i simhallen när han bet hennes tå. Såren är läkta men mannen är inlagd i förvaring och vi har en mindre remvrålare på gatorna.

Varför rem?

I farliga verkstäder drevs i maskineriet med remmar medan den maskin som för tillfället användes kopplades in genom att maskinens drivrem fördes över från skiva med blad med spikpistol, därav uttrycket. Rem användes för att trimma maskineriet. Men de är bara de döende som har arbetar som fabriks- och verkstadsarbetare. De finns snart inte bland oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *